Redundans

En alltid lika aktuell men tillika misskött fråga är den om LOs roll i arbetarrörelsen och den anti-kapitalistiska kampen. Anarkister, kommunister och radikaler till vänster om vänsterpartierna är ofta samstämmiga i kritiken som riktas mot LO-förbundens bristande radikalitet. Men samtidigt saknas förståelse och analys av vilken roll inom arbetarrörelsen LO faktiskt äger.

Marx förklarar i Kapitalet, Första boken, hur en ökad exploatering också kan leda till en ökad välfärd för lönearbetare. När produktionen av våra existensmedel (mat, hus, bilar, internet osv.) blir allt effektivare sjunker värdet på dessa varor. Och eftersom det också är värdet på dessa nödvändiga existensmedel som utgör grunden för priset på vår arbetskraft så sjunker även detta. För kapitalisten betyder det en större produktion av mervärde eftersom en allt mindre del av arbetsdagen nu går åt till att återskapa det värde som läggs ut på köp av arbetskraft.

Men Marx beskriver också hur arbetare genom tiderna lyckats att kämpa emot denna sänkning av arbetskraftens värde, och tillika en sänkning av arbetslönen. Man har genom arbetarorganisationer lyckats reducera löneminskningen så att den inte sjunkit i samma utsträckning som värdet på de nödvändiga existensmedlen. Vilket lett till att lönearbetare har kunna konsumera en större mängd existensmedel än vad de kunnat tidigare.

“När arbetets produktivkraft stiger, kan arbetskraftens pris ständigt falla, medan arbetarna samtidigt får en ständigt ökande mängd existensmedel”. Karl Marx: Kapitalet, Första bandet

Detta har också kommit att bli en stor del av LOs funktion inom den svenska arbetarrörelsen. Man har genom ett stort medlemsantal, ett statistikförande av löneutveckling och inflation samt hårda löneavtalsförhandlingar lyckats höja reallönen i Sverige i relativt stor utsträckning. Lönearbetare i Sverige har från år till år kunnat berika sig själva med en allt större mängd konsumtionsartiklar.

Men Marx beskriver också den stora faran i denna strategi. För en ökad exploatering betyder också att trots att lönearbetarens lön kan stiga så minskar den i relation till det skapade mervärdet som i sin tur tillfaller kapitalisten. Om lönearbetarna blir materiellt rikare så blir kapitalisten materiellt rikare i ännu större utsträckning. Vid första anblicken kan det se ut som att arbetskraftens värde ökat eftersom man nu kan få mer konsumtionsartiklar i utbyte för den.

“Men relativt, dvs. i jämförelse med mervärdet, skulle arbetskraftens värde ständigt sjunka och klyftan mellan arbetarens och kapitalistens levnadsförhållande skulle vidgas”. Karl Marx: Kapitalet, Första bandet

Detta får som resultat att kapitalisten får en allt större makt att förfoga över samhällets rikedomar. Detta är en ställning som inte alltid är enkel. Kritiken mot LO och avtalsrörelsen är viktig. Men samtidigt får den inte bli platt och vulgär. Som radikala anti-kapitalister måste vi erkänna att LOs strategi, att i första hand kämpa för ökande reallöner, har givit oss materiellt bättre levnadsförhållanden. Svenska arbetare har kunnat finna en ökad materiell trygghet i att låta sig exploateras. Denna insikt är nödvändig för att kunna formulera en radikal och slagkraftig kritik mot LOs linje.